Jag har kommit på ännu en rädsla som jag har. Läste nyss lite bloggar och hamnade inne på en tjejs sida. Hon har gått ner från 111 kg tror jag, till typ nåt på 50-60 kg. Och hon har hur mycket hud som helst som hänger på magen. Det är jag livrädd för! Fast jag vet ju att det kommer att bli så, för jag håller redan på att få en "påse på magen". Alla säger att det inte blir så om man går ner långsamt, men eftersom jag har så mycket bristningar så kommer min hud ha svårt att dra ihop sig. Så då dras det åt en snara igen, för då kommer jag bli tvungen att ta lån för att få bort all den huden. Och då får jag ju en skuld, och så är cirkeln sluten. :-S Jag är rädd för allting sånt här.

Men jag tror ändå att jag håller med den här tjejen om att det är lättare att gömma hud än att gömma en kroppshydda på 114 kg.

Uss, det ska vi inte tänka på nu.

Jag sitter och funderar, det jag sa till min terapeut att jag inte skulle göra. Men jaja... ibland är det svårt att låta bli.

Har verkligen haft svårt att vara mig själv när jag skriver i bloggen och jag tror faktiskt att det märks. Eller? Jag blir liksom torrare och tråkigare när jag försöker formulera mig bättre än jag egentligen gör. Och när jag försöker låta bli att prata om saker som jag är rädd att folk ska använda emot mig om jag skriver om det.

För tillfället så känns det som jag lägger massa tankekraft på allting som har med mat och vikt att göra. Jag vet att jag har gått upp den här veckan för jag har lurat mig själv med saker som egentligen inte är så nyttigt. Som typ att jag pratade med en som är dietist, och hon sa att kesella är en jättebra sak att använda sig av. Så jag har ätit en del bär tillsammans med vanilj-kesella... och när jag läst på den så inser jag ju att det egentligen inte är speciellt nyttigt alls att äta det så som jag har gjort. Det är bättre än vissa andra saker, men fortfarande inte bra för mig. Jag får ångest när jag inser att jag gör fel, därför är jag en aning hoppig i humöret nu... och har varit dom senaste dagarna.

Sen är det det här med att planera maten... hmm.. jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det. Just nu väntar jag på att det ska ramla in lite mer pengar så jag har något att röra mig med. Har ju bestämt mig för att jag ska sluta nätshoppa så jag slipper oroa mig när det är dags för räkningar. Har varit dålig på det, men nu vill jag veta att jag har råd med den maten som jag VILL äta. Inte behöva räkna efter varje gång och se om jag kan köpa det jag vill ha eller om jag måste ta något bara för att det är lite billigare.

Så planeringen kommer att börja efter att jag fått in lite cash...

Och så är det all oron över framtiden som gör det jobbigt oxå. Att jag inte vet hur det går till och så. Jag har aldrig jobbat på riktigt, någonsin. När jag gick i skola så fick man studiemedel, och sen har jag varit sjukskriven och fått pengar därifrån. Hur funkar det sen när man inte har sjukskrivningen längre och inte lyckas få nåt jobb. Hur får jag pengar då? Jag vet inte hur nånting går till. Jag känner mig som en stor jättebebis!!! Har blivit helt borta när det gäller det som händer i "vanliga världen" och jag vet inget alls om var man ska börja, hur man ens söker ett jobb. Jag vet inte vad jag klarar, jag vet inte hur jag ska veta vad jag ens vill jobba med. Det skrämmer skiten ur mig att jag har så dålig koll. När man inte vet så blir alla rädslor så uppförstorade oxå och jag får halvt panik bara av att tänka på det nu när jag skriver. Min största skräck är att bli satt i skuld, jag vill inte ha en massa skulder! Jag är allmänt förvirrad om hur det funkar sen helt enkelt... jag är rädd för att inte klara mig, och sen oxå för att bli tvingad att söka jobb utanför Säffle, för jag vill vara kvar här. Åtminstone ett bra tag till. Först och främst så behöver jag min terapeut här ett bra tag till för att våga allting, och då kan jag inte bara bli tvingad någon annanstans tycker jag.

Det här är första gången någonsin jag yttrar den här rädslan öppet... :-S Det gnager verkligen i mig eftersom detta faktiskt är mitt sista år med sjukskrivningen nu... kaaaaanske kan få förlängt om det behövs i slutet på året. Det vet man ju inte nu, men med tanke på hur det funkar för alla med  FK nu för tiden så känns det väldigt osäkert. Och i vilket fall så kommer ju den här rädslan kvarstå tills jag kommer dit ändå...

Nej nu orkar jag inte skriva mer, börjar få ont i huvudet igen...

god morgon allihop! Vill bara önska er en jättebra dag!