Nu har det slagit om helt här... så nu gråter jag istället. Suck! Jag förstår inte riktigt vad som händer med mig!? Jag är inte stabil för fem öre just nu och jag kan inte riktigt lista ut vad allting beror på! Vilket gör mig förbannad oxå!

Hatar att inte ha kontroll över det här längre, utan det bara flyger på mig hundra känslor som jag inte kan sortera! :-(

Vad är det för fel?????

Oavsett vad jag gör så kommer det ALDRIG att vara tillräckligt!!! :-(

Jag fattar inte varför det inte kan kännas helt bra nu efter julen? Jag är sån här varje år. Jag ser fram emot julen, jag njuter av den och när den är över så känner jag mig helt tom och ensam och får panik på allting.

Aaaarrrggghhh!!! Jag vet inte vad jag ska göra, nåt måste bli gjort i mitt liv annars vet jag inte hur jag ska orka med. (och nej jag pratar inte om nåt sketet självmord) Jag behöver göra nåt, vad som helst, bara det händer något NU.

Hon ringer mig imorn igen, och jag vet inte vad jag ska säga till henne. Vill berätta hur det känns, men dumt att ta allting över telefon. Men jag vill inte be om någon tid heller, vilket gör det lite besvärligt.

Jag är ju inte sån här egentligen! Jag är inte så nere, jag är inte så negativ, jag är inte sönderstressad inuti. Men jag har blivit sån och jag avskyr det! Jag hatar att vara så himla beroende av andra, av att inte kunna stå upp för mig själv. Jag hatar att jag inte kan tycka om mig själv och att jag inte kan stå ut med hur jag ser ut just nu. Och jag hatar att jag inte klarar av att göra något åt det.

Men jag vägrar att se mig själv som besegrad!  Klarar inte att ge upp heller, utan nåt måste jag göra. Jag måste ta mig lite längre, för jag är så förbaskat nyfiken på vad som väntar runt hörnet.

Suuuuuuuck!!! Nu orkar jag inte skriva nåt mer, för jag blir ännu mer frustrerad än jag redan är. :-(

Jag känner mig orolig i kroppen, jag tänker alldeles för mycket och jag vet inte hur jag ska reda ut tankarna. Som tur är så får jag väl antagligen hjälp imorn när jag ska till terapeuten.

Känner mig så liten inuti, men så enormt stor i kroppen. Blir arg på mig själv för att jag än en gång har ätit godis, och jag hatar när jag gör så! Varför kan jag inte bara äta som alla andra???

Har ju egentligen massor med motivation, men kommer mig aldrig för att liksom ta första steget.

Jag tycker jag har så himla mycket fel både på utsidan och insidan, men jag gör ju aldrig något åt det! Jag är så dum!!! Jag vill vara mer som andra människor jag ser, jag vill kunna vara fin, omtyckt, glad osv. Men jag är ful och jag är så stor så ända sen jag gick upp i vikt finns det inte EN ENDA kille som gett mig en komplimang. Inte en enda! Vilket känns ganska jobbigt, för när jag var smal så dög jag... då tittade folk på mig, dom ville vara min vän, dom orkade med mig. Och det här är inget som jag har inbillat mig, det stämmer verkligen. Det är sorgligt. Det blir helt kolsvart inuti när jag tänker på det! Folk är verkligen rent ut sagt elaka mot en om man är större än "normalt". Det är jobbigt när man varit på ica och folk kollar snett, eller barn som pekar och ungdomar som glor, skrattar och viskar och vissa till och med pekar. Äldre herrar som påpekar att man borde gå ner i vikt osv. Tror dom inte att jag fattar det själv??? Man blir ju inte direkt smalare av att dom klagar på en, snarare tvärtom.

Jag gråter nu, för jag vill bli den jag en gång var (kroppsligt) och då menar jag som jag var när jag slutade gymnasiet. Jag vill kunna gå in i vanliga affärer och slippa titta på "tjockisavdelningen" där det finns tält att välja på... Jag vill bara gömma mig! Samtidigt så blir jag så jävla förbannad!!! Varför ska jag vara sämre än någon annan bara för att jag har lite mer fett på kroppen??? Som om det är så jäkla snyggt att se ut som ett benrangel som man sticker sig på om man kramas!

Nu har humöret svängt igen, nu är jag förbannad som få!!! Jag borde köpa mig en boxboll så jag kan stå och slå på här hemma när jag blir arg på något. (vilket är typ hela tiden)

Men jag fattar fortfarande inte hur jag ska kunna få igång mig själv så jag kunde losa lite vikt ändå. För jag vill ner 60 kg från där jag är nu... (just nu 118,5 kg) Men det är på min våg så jag ligger väl på ca 116 kg... Men jag kommer att gå efter min egen ändå, för den kan jag ju väga mig när som helst och inte bara utefter hur jag har tider hos Barbro. Så jag får gå efter det här så länge.

Nu får jag ta mig *** se till att skärpa till mig och göra något åt situationen istället för en massa gnäll!!! Måste måste måste!!! Eller snarare VILL VILL VILL!!!

MORR!!! Jag vill komma igång!!! NU!!

Känner mig lite depp idag, eller inte så lite egentligen. Ganska starka känslor inuti just nu. Förut var jag jätteledsen, sen blev jag plötsligt superarg och nu är jag neråt igen.

Har ju inte gjort någonting vettigt idag och då får jag dåligt samvete över att vara så förbaskat lat. Jag har så mycket som jag vill lyckas med, men orken bara försvinner hela tiden och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.

Jag måste göra något åt det här! Nu får jag ta mig f-n rycka upp mig!!!

Jag är så trött på mig själv... vet att jag borde försöka vända alla dom här tankarna nu, men jag skiter i vilket. Jag behöver Lena! Suck!

Jag behöver prata om det hela, få röra ut tankarna. Men jag vet ju inte vad jag ska säga för jag har svårt att sätta ord på det. Och det är ingenting som jag kan prata med vem som helst om. Jag vill bara prata med Lena, det är ingen annan som får veta det som rör sig inuti. Har slutat att lägga över mina bekymmer på andra... jag vill inte att dom ska veta hur det är med mig, jag vill inte att dom ska behöva oroa sig.

Äh jag orkar inte sitta här, tröttnat på blogg och datorer i stort. suck, allt är bara tråkigt.

Har varit en dag som varit helt upp och ner vänd egentligen. Vaknade ganska pigg fast tidigt. Sen somnade jag om lite senare, och då när jag vaknade sen så kändes allting bara grått och deppigt.

Var iväg en sväng till bibblan och hämtade en beställd bok, och sen lånade jag även några filmer som jag ska se ikväll eller imorn kväll tror jag. Bl.a New Moon, Julie & Julia och Camilla Läckbergs predikanten.

Blev lite piggare då när jag var ute och rörde lite på mig och inte bara satt inne och häckade. Men sen väl hemma igen så sjönk humöret ännu en gång. Sen var jag ute med mamma och handlade och fick mig lite mat hem i skåpen och då kändes det genast lite bättre. Så nu är allting okej igen... konstigt hur mycket mat kan påverka en egentligen.

Det är jobbigt när man har dagar som bara känns grå och liksom bara hopplösa. Jag är väldigt väderpåverkad i mitt humör. Är det grått och trist så känner jag bara för att lägga mig ner och dra något gammalt över mig. Men men, jag tror jag får börja sätta en liten guldkant på vardagen från och med nu. Jag ska banne mig ha ett schema som jag kan följa, jag ska ta mig ut och röra på mig!!! :-D

Nu är det slut på alla depp-dagar. Det är slut på att vara ledsen och sitta hemma och uggla. Till veckan börjar min vattengympa och då ska det banne mig röras på fläsket rejält. :-D Men ändå liksom inte överdriva.

Tror det här kommer bli alla tiders. :-P