Jag känner mig glad och pigg trots att jag bara har sovit ca 1 timme nu på förmiddagen här. Har skrivit ett ganska långt brev till min terapeut som jag gick för att lämna förut, men en viss person hade lyckats få magsjuka. Så jag var inte alls speciellt angelägen att träffa henne just nu. :-P Så jag får lämna det om några dagar istället. Kanske går dit och väntar på henne på onsdag. Inte direkt så att jag har massa annat att hitta på. :-P Jag vill verkligen veta vad hon tycker om allt det som jag har kommit fram till. Det händer så mycket i mitt liv och jag blir glad av att se hur det rör sig åt rätt håll.

Jag gillar den Elinor jag håller på att bli, den som växer för varje dag! (och då menar jag inte på bredden ;-P)

Fast jag kanske får lägga till en del eller så i mitt brev nu när jag inte hinner prata med henne direkt denna vecka.. men ja. det löser sig. :-D

Och med rubriken menar jag INTE bilden. :-P

Jag är så glad idag för jag har verkligen fått tillbaka tron på mig själv. Och mina drömmar är större än någonsin! Utan att faktiskt skrämma mig. Om jag får som jag vill så ska jag till Uppsala om några år faktiskt. :-D

Det skrämmer mig inte att jag kommer att vara själv där, utan jag ser massor med möjligheter, och det skrämmer mig inte att jag ska gå universitet, eller att jag inte kommer ha tryggheten i och med terapeuten som jag är van vid. Så känns det just nu och det gör mig ofantligt glad!!! :-D

Jag har bara åkt igenom Uppsala en gång i hela mitt liv, men jag blev förälskad i det jag såg. Tror att jag skulle kunna trivas och leva där, åtminstone några år. :-) Ååå jag längtar nu ju! Fast först ska jag bli "frisk" så jag klarar av att uppleva drömmen. hihi! Så det kommer bli bra när jag fått ha ett samtal med försäkringskassan och terapeuten och se hur dom ser på framtiden. Hoppas att allting kommer gå åt rätt håll nu och att jag kan hålla uppe den här glöden!

Pöss på er!

Ibland undrar jag varför jag är så himla rädd av mig.. Varför saker skrämmer mig så mycket mer än det verkar skrämma andra?

Har ju iofs ganska mycket i bagaget som påverkar, att ha haft en väldigt ostabil skolgång med mera har fått mig att inte lita på människor, och att alltid förvänta mig att nåt olyckligt ska hända.

Men jag vill inte vara sån längre! Just nu mår jag bra, för jag vet att det är jul och det är det bästa som finns. Fast jag är rädd för att må såhär bra, för då förväntar jag mig så mycket och kan bli besviken. Ååå, jag vill känna mig stark och självständig. Därför har jag den här julen fixat allting hemma själv osv. Tidigare år har jag haft pappa här för att sätta upp granen och sen ha i ljusen. I år gjorde jag allting själv, och det gick bra. Likadant med gardiner, jag har aldrig bytt gardiner själv, och trodde aldrig att jag skulle klara det, men det har jag gjort nu och det blev skitbra om du frågar mig. :-D

Jag kan ju faktiskt bara jag försöker, men jag är livrädd för att testa.

Det här året har det verkligen hänt otroligt mycket med mig. Jag har gjort saker jag aldrig trodde att jag skulle klara. Förändrats hur mycket som helst, och det känns som jag växt inuti, liksom slagit ut i blom lite mer än innan. :-)

Jag tror inte att jag vill skriva mer än så. Blir nog till att leta upp dagboken igen. :-P

God Jul på er!

Nu har jag förmodligen mött Sara och på väg för att äta lite. :-) Tänkte att jag skulle testa det här med att tidsinställa inlägg!

Jag tycker verkligen att mitt liv tagit en väldigt positiv vändning även om jag har lite mörka perioder emellanåt. Men det går verkligen åt rätt håll med allting. Jag känner att jag kommer att nå mitt mål, bara jag får lite mer tid på mig. (vilket jag ju har än så länge) och sen får man se vad livet har att erbjuda. :-D Troligen kommer jag försöka få jobb sen (lycka till) och jag vill stanna i Säffle om jag kan. Behöver terapin ett tag till efter att jag fått börja jobba (om jag nu får nåt jobb). Jag längtar faktiskt efter att få komma igång med någonting så småningom. I början när jag var sjukskriven så ville jag inte jobba, inte plugga, jag var livrädd för allt. Nu ser jag fram emot det. Emot att att få jobba, utvecklas, ha någon sysselsättning. Jag har bara inte nått ända fram än. :-)

Men ja, jag kommer skriva igen när jag är hemma efter att ha träffat Sara. Kommer att släpa med mig kameran oxå så jag kanske kan ta några kort till senare. :-) Och så kanske det blir sms-blogg.

Ha det bra alla därute, tills vi hörs igen! (och lämna gärna en kommentar) ;-)

Jag vet inte vad det här inlägget kommer bli riktigt, men jag antar att jag behöver skriva av mig.

Har grubblat halvt ihjäl mig i helgen på vad jag vill, hur jag känner, vad jag tänker, vilka lösningar jag har, vad som är viktigt osv. Helt enkelt låtit alla tankar flöda utan att det blir ett helt kaos utan lite mer kontrollerat sådär. Var väldigt skönt faktiskt. :-)

Jag vet inte om alla gillar/kommer gilla mina tankegångar, inte gilla vad jag kom fram till. Men det är mig det handlar om och då spelar inte någon annan roll i den frågan.

Min terapeut frågade mig idag om jag är inne i en typ frigörande fas eller någonting och det är jag verkligen! Det är nog den bästa förklaringen som jag kan komma fram till just nu. :-) Jag känner att jag behöver ta mig fri från gamla mönster, från saker som får mig att må dåligt, från saker som håller mig tillbaka. Och en sak som jag håller på att ta mig loss från (ursäkta uttycket) är min tro.

Jag kan inte kalla mig kristen, för jag tror inte på det som andra kristna tror på. Iaf tror jag att jag inte gör det. Eller, jag har väl kanske något drag åt det hållet, men just nu vill jag inte hänga upp mig på någon tro alls. Visst jag har en tro, den finns i bakgrunden. Men jag har förlitat mig på den på ett sätt som man inte ska, som man inte mår bra av och det är det jag försöker göra mig av med.

Jag skrev i ett tidigare inlägg (för några dagar sen) att jag inte har något emot vare sig kyrkan eller folket där eller det dom tror på. Men det är inte för mig.

Hittills har jag inte tagit mycket ansvar för mitt eget liv, jag har förlitat mig på att andra ska göra saker åt mig. Välja åt mig, hjälpa mig med saker jag tycker är svårt, och det oftast innan jag ens försökt själv. Jag har varit rädd för saker och ting, mycket mycket mer än jag någonsin erkänt för någon. Hela livet har varit totalt livsfarligt och har skrämt mig från vettet tidigare, men jag börjar hitta mig själv. Jag börjar hitta den jag är och vad jag vill, och vart jag vill komma med saker och ting. Jag börjar inse att jag är viktig för mig själv.

I alla år så har jag stängt in när jag blir arg, jag kan småfräsa och bli sur så, men den riktiga ilskan släpper jag aldrig ut. För jag har inte trott att jag kan hantera den, men nu släpper jag ut när jag blir arg, jag har gått och varit förbannad i över en vecka bara för att jag vill få ut saker som stör mig. I typ förrgår eller i lördags kanske det var? Iaf, så var jag ute och gick och det var en tjej som sa till mig att jag var så ful och fet. I vanliga fall skulle jag blivit ledsen, lagt det nånstans långt inuti mig själv och börjat hata mig själv ännu mer. Men jag är inte den gamla Elinor längre. Jag blev flyförbannad och sa att hon inte var så jävla snygg själv. Jag tänker inte ta emot någons skit längre, jag lever som jag vill och jag är nöjd över hur långt jag lyckats komma de senaste åren.

Jag börjar ta ansvar, jag vill lära mig saker, jag vill pröva saker. Jag blir inte spyfärdigt så fort jag ska gå tre meter utan sällskap. Jag är fortfarande osäker, men jag lär mig efter vägen. :-)

Jag vill helt enkelt styra i mitt eget liv, och min tro har det senaste snarare varit en bromskloss än något annat. Därför har jag insett att den just nu inte är det viktiga för mig, jag vet inte om den någonsin kommer bli det viktigaste för mig. Men det är inte nödvändigt att veta det just nu.

Imorn ska jag träffa Madde, och förhoppningsvis få skjuts till Erikshjälpen, där jag ska lämna in böcker, och då bland annat massor av böcker som är kristna som jag inte har så mycket användning för. Jag vet att jag aldrig kommer att läsa dom iaf. Jag sparade bara de som har kostat mig mycket pengar, och dom ligger nedpackade i en kartong. Jag rensar ur mitt liv på saker som kväver mig, saker som håller mig tillbaka. Det är nu jag vill vara fri, och jag är så underbart jävla glad för att jag kommit såhär långt!! :-D Jag är glad och stolt över mig själv! Har fortfarande lång väg kvar att gå. Men det är ändå ett tydligt avstamp här nu. Jag ska banne mig leva!!! :-D

Jag vet att det är världens snyggaste bild. Ni kan inte motstå den!   

Jag vet inte vad det är med mig, men trots allting som är ovisst och så, så är jag verkligen lycklig. Jag känner mig nöjdare än jag någonsin gjort i mitt liv.

Det är fortfarande mycket som måste göras, jag måste övervinna mina matproblem och alla rädslor. Men i stort så mår jag kanon!!!   

Jag sitter just nu och kollar på föräldrafällan. Jag älskar alla filmer med Lindsay Lohan. Hihi! Men måste säga att det var något störande när man kollar och så kommer det till det fina slutet och så börjar nån korkad tv-hallåa prata om vad för film som går imorn. Kunde dom inte gjort det under eftertexterna eller nåt istället. Puckon.

Nej nu ska jag dra på en film istället tror jag, och skriva lite vanlig dagbok.

Ha en trevlig kväll/natt!!

Kraaam

Jag mår så himla bra just nu! Jag har varit ganska pigg hela dagen och för första gången på evigheter har jag inte behövt att sova middag nånting alls. haha!

Sitter med fönstret öppet och det är lite kyligt men jag fryser inte. Har börjat dricka en massa te igen, så det kan ju bero på det att jag håller mig varm. Men det känns skönt att få in frisk luft och jag är faktiskt ganska glad att hösten typ är här nu, kanske kan jag njuta av den i år igen. :-D

Har ni nån gång känt att det liksom är "nu det händer"? Jag känner liksom att jag är på gång åt rätt håll och det ska bli sååå kul att komma igång med allting.

Jag håller på att städa och greja idag så jag ska få det riktigt fint här hemma. Sen ska jag planera lite smått för att få ett veckoschema, och så när det är fixat så blir det att ta saker i tur och ordning. Ta det lugnt, men ändå försöka komma igång lite.

Jag är inte alls lika skrämd av framtiden just nu, det känns mest spännande! För egentligen, det kan ju inte bli helt fel, det finns alltid en väg ut, en ny väg att vandra på. Jag är sprallig och jag känner bara att "YES, jag vill ut, jag vill leva!!!" Är så himla pepp att göra saker, att komma ut och få lära känna folk och så. Jag vill se platser, jag vill ägna mig åt intressen helhjärtat, jag vill plugga, jag vill jobba. Jag vill måla/fota/skriva/sjunga och massa massa annat.

Det har liksom vaknat någon slags passion till livet inuti mig och jag tänker aldrig mer låta den dö! Det är för underbart för att någonsin släppa igen. Jag vet att det kommer komma dagar när man är mer nere än annars, men jag behöver inte låta det hänga kvar som jag alltid gjort innan. jag har inte vågat vara lycklig innan, men nu ska jag ta mig tusan leva!!! :-D