Det här kortet är taget typ 2005 eller 2006. Lite skillnad i storlek måste jag säga. Och ändå sitter jag och döljer magen och jag tycker själv att jag inte ser speciellt glad ut heller. Mådde inte alls bra då tror jag.

Konstigt hur man kan se på kortet nu såhär långt efter och kunna känna att jag ju egentligen var ganska smal, och varför kunde jag inte sett det då?

Här är jag nu, och jag måste ju säga att jag tycker jag ser betydligt gladare ut nu, trots att jag är nååågot större. Det sitter inte i hur stor eller liten jag är tror jag faktiskt. Jag har lärt mig (nästan) att älska mig själv som jag är, även fast jag gärna skulle vilja vara smalare ur hälsosynpunkt. Men varför bli som ett skelett? Inte mycket att sträva efter måste jag säga. Ingen blir lyckligare av att vara benknotor, hur mycket man än försöker intala sig att det är där lyckan sitter.

I så många år så har jag haft panik över vikt och mat och träning osv. Helt sjukt hur man kan låta sitt liv slösas bort på det sättet. Men jag börjar bli beredd att verkligen komma ur det. Jag ska komma igång med träning och sånt nu och det ska bli kul! Jag längtar efter ett Zumba-pass hemma. :-D För att det är skönt!

Det ska bli slut på alla dumma ätstörningstankar nu!!! Jag är färdig med att slösa min tid på massa skit som inte leder någon annanstans än ner i mörkret!!!

KÄMPA!! Det är vad jag ska göra. :-D