Jag såg att detta blir mitt hundrade inlägg så jag var bara tvungen att slänga in nån rad till... Hahaha! Duktig Liten Elinor! :-P

Jag sitter och roar mig med att göra lite grejer i photoscape. :-D Jag har ju inget photoshop så jag tager vad jag haver.

Jag har sån lust att skriva men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Jag har ju nyss skrivit ett jäääättelångt inlägg för att vara jag.

Är nervös för hur jag ska göra när jag ska klippa mig, även fast det inte är förrän i slutet på november. :-P Jag tror att jag vill låta henne ha det ganska fritt. Få göra som hon vill, bara hon tror att jag passar i det. :-D Och annars så är det ju rätt säsong så jag kan köpa mig en mössa och gå runt med. ;-P Men jag vill göra någonting riktigt, så jag kan få nån förändring liksom. Jag vill ha en frisyr, och jag kan gå med på att jag måste greja med det mycket mer än nu. Men jag ser det liksom som nåt kul mer nu. Jag har börjat tycka att kläder, smink, hår osv är ganska kul. (haha, det skulle Johanna och Sara ha hört)

Men tillbaka till håret... jag tror att jag skulle vilja göra nåt i stil med en sidecut eller något liknande. Eller iaf skaffa mig mycket kortare hår. :-D Jag viiiiill, synd att det är så länge kvar. För nervös är jag ju, men jag lääängtar!

Nej nu ska jag lägga mig och läsa...

Jag vet inte vad det här inlägget kommer bli riktigt, men jag antar att jag behöver skriva av mig.

Har grubblat halvt ihjäl mig i helgen på vad jag vill, hur jag känner, vad jag tänker, vilka lösningar jag har, vad som är viktigt osv. Helt enkelt låtit alla tankar flöda utan att det blir ett helt kaos utan lite mer kontrollerat sådär. Var väldigt skönt faktiskt. :-)

Jag vet inte om alla gillar/kommer gilla mina tankegångar, inte gilla vad jag kom fram till. Men det är mig det handlar om och då spelar inte någon annan roll i den frågan.

Min terapeut frågade mig idag om jag är inne i en typ frigörande fas eller någonting och det är jag verkligen! Det är nog den bästa förklaringen som jag kan komma fram till just nu. :-) Jag känner att jag behöver ta mig fri från gamla mönster, från saker som får mig att må dåligt, från saker som håller mig tillbaka. Och en sak som jag håller på att ta mig loss från (ursäkta uttycket) är min tro.

Jag kan inte kalla mig kristen, för jag tror inte på det som andra kristna tror på. Iaf tror jag att jag inte gör det. Eller, jag har väl kanske något drag åt det hållet, men just nu vill jag inte hänga upp mig på någon tro alls. Visst jag har en tro, den finns i bakgrunden. Men jag har förlitat mig på den på ett sätt som man inte ska, som man inte mår bra av och det är det jag försöker göra mig av med.

Jag skrev i ett tidigare inlägg (för några dagar sen) att jag inte har något emot vare sig kyrkan eller folket där eller det dom tror på. Men det är inte för mig.

Hittills har jag inte tagit mycket ansvar för mitt eget liv, jag har förlitat mig på att andra ska göra saker åt mig. Välja åt mig, hjälpa mig med saker jag tycker är svårt, och det oftast innan jag ens försökt själv. Jag har varit rädd för saker och ting, mycket mycket mer än jag någonsin erkänt för någon. Hela livet har varit totalt livsfarligt och har skrämt mig från vettet tidigare, men jag börjar hitta mig själv. Jag börjar hitta den jag är och vad jag vill, och vart jag vill komma med saker och ting. Jag börjar inse att jag är viktig för mig själv.

I alla år så har jag stängt in när jag blir arg, jag kan småfräsa och bli sur så, men den riktiga ilskan släpper jag aldrig ut. För jag har inte trott att jag kan hantera den, men nu släpper jag ut när jag blir arg, jag har gått och varit förbannad i över en vecka bara för att jag vill få ut saker som stör mig. I typ förrgår eller i lördags kanske det var? Iaf, så var jag ute och gick och det var en tjej som sa till mig att jag var så ful och fet. I vanliga fall skulle jag blivit ledsen, lagt det nånstans långt inuti mig själv och börjat hata mig själv ännu mer. Men jag är inte den gamla Elinor längre. Jag blev flyförbannad och sa att hon inte var så jävla snygg själv. Jag tänker inte ta emot någons skit längre, jag lever som jag vill och jag är nöjd över hur långt jag lyckats komma de senaste åren.

Jag börjar ta ansvar, jag vill lära mig saker, jag vill pröva saker. Jag blir inte spyfärdigt så fort jag ska gå tre meter utan sällskap. Jag är fortfarande osäker, men jag lär mig efter vägen. :-)

Jag vill helt enkelt styra i mitt eget liv, och min tro har det senaste snarare varit en bromskloss än något annat. Därför har jag insett att den just nu inte är det viktiga för mig, jag vet inte om den någonsin kommer bli det viktigaste för mig. Men det är inte nödvändigt att veta det just nu.

Imorn ska jag träffa Madde, och förhoppningsvis få skjuts till Erikshjälpen, där jag ska lämna in böcker, och då bland annat massor av böcker som är kristna som jag inte har så mycket användning för. Jag vet att jag aldrig kommer att läsa dom iaf. Jag sparade bara de som har kostat mig mycket pengar, och dom ligger nedpackade i en kartong. Jag rensar ur mitt liv på saker som kväver mig, saker som håller mig tillbaka. Det är nu jag vill vara fri, och jag är så underbart jävla glad för att jag kommit såhär långt!! :-D Jag är glad och stolt över mig själv! Har fortfarande lång väg kvar att gå. Men det är ändå ett tydligt avstamp här nu. Jag ska banne mig leva!!! :-D

Har suttit och kollat på youtube lite grann, och hittade en serie som det nog inte finns en enda person som inte vet vilken det är. TRE KRONOR! Varenda avsnitt finns om man vill se hela serien igen. Hahaha! Det är så roligt att se det igen, även om jag inte riktigt fattar vad som var så himla bra just då. :-P

Nja, jag vet inte riktigt om den här headern känns helt rätt... jag hade en mycket bättre bild i skallen. Får nog leka vidare lite grann tror jag, så jag får en som passar mig bättre. :-)

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv