eller som mamma skulle säga: Till kvällen får den late brått. :-P

Har flängt omkring här i lägenheten nu och lagt i ordning kläder inför imorn som jag tror att jag kanske vill ha på mig då. Och sen plockat upp skräp som jag hade i en hög på golvet (pinsamt jag vet)

Imorn ska jag iväg till terapeuten, sen ska jag tvätta, på rätt tid den här gången. Och så kommer jag väl städa lite grann här hemma oxå.

Jag är så sjukt trött på mig själv och mina mat-tankar för tillfället. Jag ska banne mig döda dom nu! Man kan inte leva sitt liv såhär och vara rädd för allting! Det funkar inte så! Jag är livrädd för vanlig mat och frossar i godis oftast typ. Eller så äter jag inte på en hel dag och så kokar jag ett kilo spagetti som jag klämmer i mig alldeles själv. Är så himla trött på att jag inte kan ställa upp för mig själv. Hur ska man kunna gå vidare och leva sitt liv fullt ut när man hela tiden straffar sig själv för saker som man inte kan hjälpa. Just nu är det ju mycket med pappa och då har det blivit att jag har ätit totalt fel!

Avskyr känslan när magen börjar bli hungrig och kroppen blir helt rastlös och får panik över att jag borde äta osv. Har jättesvårt att beskriva hur det är att ha min ätstörning, för jag vågar inte riktigt erkänna hur det känns och hur jag upplever saker och ting. Det är som att jag har ett gäng stora feta larver i skallen som bara äter upp mig och stora råttor i bröstet som gnager och ett monster i min mage som klöser och river och fräser därinne.

Jag är oftast väldigt rädd för att prata om det här, för jag vet att det påverkar andra oxå. Och jag vet folk med ätstörningar som läser min blogg. Jag har varit smal, riktigt smal, och nu är jag ungefär 3 ggr så stor som då. Hur rädd tror du en anorektiker blir av att höra det? Jag skulle ha dött om någon hade sagt det till mig när jag var typ anorektisk. Jag skulle ha gått under! Men nu är det som det är och jag antar att jag borde acceptera det, men det är svårt! Kommer nog få prata om det här imorn, för nu börjar det krypa i mig igen.

Nej jag kan inte skriva något vettigt nu heller. Var inte så planerat inlägg direkt... men ja... hörs imorn!

Hahaha, jag har suttit och kollat runt på youtube och så kom jag och tänka på hur mycket jag älskade Farbror Frej när jag var mindre. Blev bara tvungen att slänga in ett klipp. Jag kommer ihåg dom allihop. Hihi! Bäst tycker jag om avgasrör. *asg*

Jag gjorde mig en ny blogg igår, men insåg att jag hellre har kvar den här, så nu är jag tillbaka igen. Gjorde min sida lite rosa istället för gul. Men jag kommer nog byta tillbaka om ett tag igen för jag gillade det gula mer. :-) Men jag ville ha lite ändring och då får det vara så ett tag. Hihi!

Borde greja i lägenheten, för egentligen är det ju det jag vill. Men latmasken i mig har talat och därför sitter jag här istället. Har pratat lite med pappa på telefon och fått reda på lite saker och så. Känns skönt att det ändå händer någonting. Men det är som om ingen vet någonting... varken läkare eller annat. Suck! Men jag tror på att det kommer att lösa sig! Jag tror på att det kommer bli bra igen och så, det får bara ta lite tid och så först.

Pratade lite med mamma oxå i telefon... var lite skönt att höra deras röster. Jag behöver det ibland.

Nej nu har jag fastnat i ett tv-program här så jag sitter mer och glor på tvn än på datorn. Så jag avslutar här. :-P