Satt och kollade på Kvinnors hemliga liv på tv3 förut och jag fick mig en funderare. Jag vill kämpa med min vikt igen, och försöka göra det lätt för mig själv för just nu mår inte min kropp alls bra. Har typ druckit vatten 2 ggr på ungefär 3-4 veckor. Resten har varit Cola, och jag känner hur min kropp mår skit av det. Och jag har nästan bara ätit godis vilket inte heller känns bra och som jag ju vet inte ÄR bra heller. Kanske dags att göra nåt?

Jag hade tänkt skriva ett ordentligt inlägg här nu, men jag är så trött nu så det får vänta tills imorn när jag tänker klart igen.

Pöss

Jag känner mig lite splittrad just nu... jag har så mycket tankar och jag skäms för mig själv. Har världens godispåse här hemma, men jag vill inte ha godis. Känner mig äcklig just precis nu för jag tycker jag ätit för mycket. Men egentligen har jag ätit för lite idag.

Jag vet att man inte ska jämföra sig med någon annan än sig själv, men jag blir galen på att jag ser hur mycket andra klarar och hur lite jag själv klarar. Bara en kompis eller släkting säger att dom tränat eller varit ute och gått så får jag så otroligt dåligt samvete på mig själv så det går inte ens förklara. Jag blir galen. Och förr så var jag alltid den smala av mina kompisar, nu är jag den utan tvekan fetaste i kompiskretsen och det får mig att må dåligt. Jag vill liksom inte vara sämst jämt, men det är jag. Och för säkerhets skull ska jag lägga till att det inte är någon kompis fel, och att jag bara känner såhär precis just nu. Plus att jag behöver skriva av mig lite...

En sak jag funderar över är att när jag bestämmer mig för att förändra saker och ting så får jag alltid kommentaren av precis ALLA att jag ska ta lite i taget och inte göra stora förändringar och bla bla bla.. men när jag kollar på vad kompisarna gjort det senaste så gör dom ju allt på en gång. Helt besatta (en del) och då undrar jag varför dom kan göra det när alla uppmanar mig att det är så himla fel?

Har blivit så att jag inte talar om vad jag gör istället bara för att jag ska slippa att folk klagar och lägger sig i. Jag är trött på att alla ska veta så himla mycket bättre än mig hela tiden. Jag är inte helt dum i huvudet även om det verkar så!!!

Det är så mycket på gång i mitt liv nu, alltså i jobbet med mig själv. Jag behöver satsa på att klara av det här. Mina matproblem behöver ha största prioritet nu. Har skaffat (för länge sen) en bok som jag ska skriva upp veckomatsedel i så jag vet vad jag ska handla, vad jag ska äta vilken dag osv. Tror det kan behövas för min del! Håller på och skriver lite på det.. word ska ju användas till någonting. :-)

Ja ja, nu har jag klagat färdigt. Ni får nog updates så småningom hur det går med min livsstilsförändring. :-D

Har fixat lite med min andra dator så nu kan jag gå in och blogga igen. :-D Imorn ska jag hem till mitt kusinbarn och få laptopen fixad! Fast jag kan inte bestämma mig vilken dator jag helst sitter  vid. Gillar båda så jag kanske blir kvar vid denna ändå? Det återstår att se. :-P

Sitter och väntar på att mamma och pappa ska komma hem så jag kan få prata lite med dom oxå. Har visserligen pratat med dom en gång, men jag vill höra mer om hur det ligger till.

Hela dagen idag har jag legat och läst HP7. Den är så bra så jag vill inte sluta, och jag kommer fortsätta läsa direkt efter att jag postat det här inlägget. Och så har jag faktiskt hunnit med att möblera om lite i mitt sovrum oxå så nu sitter jag vid fönstret med datorn. Så mycket bättre känns det. :-D

Men jag måste säga att jag är ringrostig att skriva på den här datorn, för jag träffar hela tiden fel tangenter och får sudda och skriva om. Fast jag vänjer mig väl om jag fortsätter sitta vid denna.

Har som vanligt läst Annas blogg idag oxå och hon skrev om att hon har gett sig själv en utmaning nu från första februari till första juni. Och jag känner att det vill jag oxå göra!! Jag vill ha en utmaning där jag får mig själv till att äta så bra som jag kan och träna lite mer och se om jag kan få några resultat på vågen. Jag vet inte om jag kommer att våga väga mig under tiden, men en vägning blir det iaf vid starten, och sen en när jag kommer till Barbro den 24 februari. Jag är taggad för det här och kommer att försöka fixa det så gott jag kan!

Det är verkligen hög tid att jag börjar ta hand om mig själv och inte bara väntar på att någonting ska hända. Vill komma loss och komma igång, få ett normalt liv så småningom. Ett steg i rätt riktning blir det iaf och det känns kanon och alla tiders. :-P

Nu blir det till att slänga sig på soffan och begrava näsan i Harry Potter once more! :-D Men endera så bloggar jag mer ikväll eller så blir det imorn när jag kommer upp. :-)

Pöss på er!

Har knappt gjort något vettigt idag. Bara varit slö och velat sova hela tiden. Så städningen har gått sådär. Jag har ändå gjort lite, och typ diskat en del av disken, plockat undan lite och sånt.

Men jag är verkligen helt klar med att jag vill starta om med allting på måndag och då iaf försöka börja med frukost, resten är en bonus. Men jag ska bli bäst på att äta frukost och komma upp på mornarna. Sen 3-4 träningspass i veckan ska jag oxå försöka få in. Hålla på med det till och med den 24 februari. :-D Det är ett delmål. Jag ska hålla igång med det här tills dess, utan direkta undantag.

Frukost har jag haft svårt för men nu ska jag försöka... :-) Och ja, sen äta nyttigare och mindre portioner hade jag tänkt mig. Och jag ska undvika kesella vanilj från och med nu, för jag börjar bli halvt beroende och jag tror inte att det är speciellt bra för mig.

Tror att jag ska söka upp nån typ lista på bra smoothies eller vad det heter. Finns ju nyttiga sådana och det kan ju vara lite nice. :-D

Och som träning så är det 2 pass typ styrka och så, och 2 pass med Zumba hade jag tänkt mig. För det är så himla kul! Dock kommer ju ingen någonsin få se mig dansa, men det ska bli kul för min egen skull sådär. hehe.

Nej nu blir det att lägga sig med en bok igen då. :-P

Jag har kommit på ännu en rädsla som jag har. Läste nyss lite bloggar och hamnade inne på en tjejs sida. Hon har gått ner från 111 kg tror jag, till typ nåt på 50-60 kg. Och hon har hur mycket hud som helst som hänger på magen. Det är jag livrädd för! Fast jag vet ju att det kommer att bli så, för jag håller redan på att få en "påse på magen". Alla säger att det inte blir så om man går ner långsamt, men eftersom jag har så mycket bristningar så kommer min hud ha svårt att dra ihop sig. Så då dras det åt en snara igen, för då kommer jag bli tvungen att ta lån för att få bort all den huden. Och då får jag ju en skuld, och så är cirkeln sluten. :-S Jag är rädd för allting sånt här.

Men jag tror ändå att jag håller med den här tjejen om att det är lättare att gömma hud än att gömma en kroppshydda på 114 kg.

Uss, det ska vi inte tänka på nu.

Jag sitter och funderar, det jag sa till min terapeut att jag inte skulle göra. Men jaja... ibland är det svårt att låta bli.

Har verkligen haft svårt att vara mig själv när jag skriver i bloggen och jag tror faktiskt att det märks. Eller? Jag blir liksom torrare och tråkigare när jag försöker formulera mig bättre än jag egentligen gör. Och när jag försöker låta bli att prata om saker som jag är rädd att folk ska använda emot mig om jag skriver om det.

För tillfället så känns det som jag lägger massa tankekraft på allting som har med mat och vikt att göra. Jag vet att jag har gått upp den här veckan för jag har lurat mig själv med saker som egentligen inte är så nyttigt. Som typ att jag pratade med en som är dietist, och hon sa att kesella är en jättebra sak att använda sig av. Så jag har ätit en del bär tillsammans med vanilj-kesella... och när jag läst på den så inser jag ju att det egentligen inte är speciellt nyttigt alls att äta det så som jag har gjort. Det är bättre än vissa andra saker, men fortfarande inte bra för mig. Jag får ångest när jag inser att jag gör fel, därför är jag en aning hoppig i humöret nu... och har varit dom senaste dagarna.

Sen är det det här med att planera maten... hmm.. jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det. Just nu väntar jag på att det ska ramla in lite mer pengar så jag har något att röra mig med. Har ju bestämt mig för att jag ska sluta nätshoppa så jag slipper oroa mig när det är dags för räkningar. Har varit dålig på det, men nu vill jag veta att jag har råd med den maten som jag VILL äta. Inte behöva räkna efter varje gång och se om jag kan köpa det jag vill ha eller om jag måste ta något bara för att det är lite billigare.

Så planeringen kommer att börja efter att jag fått in lite cash...

Och så är det all oron över framtiden som gör det jobbigt oxå. Att jag inte vet hur det går till och så. Jag har aldrig jobbat på riktigt, någonsin. När jag gick i skola så fick man studiemedel, och sen har jag varit sjukskriven och fått pengar därifrån. Hur funkar det sen när man inte har sjukskrivningen längre och inte lyckas få nåt jobb. Hur får jag pengar då? Jag vet inte hur nånting går till. Jag känner mig som en stor jättebebis!!! Har blivit helt borta när det gäller det som händer i "vanliga världen" och jag vet inget alls om var man ska börja, hur man ens söker ett jobb. Jag vet inte vad jag klarar, jag vet inte hur jag ska veta vad jag ens vill jobba med. Det skrämmer skiten ur mig att jag har så dålig koll. När man inte vet så blir alla rädslor så uppförstorade oxå och jag får halvt panik bara av att tänka på det nu när jag skriver. Min största skräck är att bli satt i skuld, jag vill inte ha en massa skulder! Jag är allmänt förvirrad om hur det funkar sen helt enkelt... jag är rädd för att inte klara mig, och sen oxå för att bli tvingad att söka jobb utanför Säffle, för jag vill vara kvar här. Åtminstone ett bra tag till. Först och främst så behöver jag min terapeut här ett bra tag till för att våga allting, och då kan jag inte bara bli tvingad någon annanstans tycker jag.

Det här är första gången någonsin jag yttrar den här rädslan öppet... :-S Det gnager verkligen i mig eftersom detta faktiskt är mitt sista år med sjukskrivningen nu... kaaaaanske kan få förlängt om det behövs i slutet på året. Det vet man ju inte nu, men med tanke på hur det funkar för alla med  FK nu för tiden så känns det väldigt osäkert. Och i vilket fall så kommer ju den här rädslan kvarstå tills jag kommer dit ändå...

Nej nu orkar jag inte skriva mer, börjar få ont i huvudet igen...

Jag har extrema svängningar i humöret måste jag ju säga. Enda stunden är jag helt nere och kämpar mot tårarna och sen kan jag helt plötsligt bli asförbannad, och sen efter en stund så känns allting jättebra. Kan ju inte vara normalt med dessa svängningar!?

Just för tillfället så är det iaf väldigt bra. Jag känner mig pigg och glad och liksom till freds. Det har jag gjort nästan hela dagen faktiskt, till skillnad från igår och så. Jag föredrar att må bra måste jag säga. ;-)

Har legat i soffan nu ett bra tag och läst lite HP. Har kommit igenom typ halva boken nu, är på sidan 439 av 956. Vet inte riktigt vad det är med just Harry Potter, men jag kan läsa dom hur många ggr som helst och bara älskar dom mer och mer för varje gång. Har läst 4 och en halv HP nu sen ca 20 november. Så det har gått ganska fort för att vara mig iaf. Och så måste jag läsa dom på engelska för dom är så himla mycket bättre då.

Imorn är min terapeut tillbaka igen oxå och jag skulle vilja ringa henne egentligen. Men känns kasst att ta upp tid när jag vet att jag ska dit på tisdag. Behöver få prata av mig verkligen för det känns som jag inte gjort det på evigheter, trots att vi haft telefonkontakt under tiden som jag haft ledigt från henne. Får se hur jag gör... kanske inte ens är vaken i tid. ;-)

Just nu känner jag så mycket olika känslor och jag är mest förväntansfull inför att börja om på ny kula med livsstilsförändringen. Det är det jag ser fram emot mest. Anna skrev så bra till mig förut och sa att det ju inte är ett misslyckande om jag fortsätter på "rätt väg" även om jag tar små snedsteg ibland. Jag har alltid varit rädd för att misslyckas ju, så jag försöker inte heller att klara av saker och ting. Men som hon sa, det är inte ett misslyckande om man fortsätter på den vägen man hade tänkt sig. Alla kan göra fel ibland, alla kan göra misstag emellanåt. Men det är inte ett misslyckande!!! Om inte annat så lär man sig ju något på vägen oxå. Imorn kommer jag "bara" att börja med promenader, sen ska jag få in en plan på mat osv så jag kan äta rätt från och med nu. Och jag ska veckohandla istället för att springa hela tiden som jag gjort innan. Blir så mycket onödigt då och det ska det bli slut på. Ordning på torpet. Så skönt om jag kan klara det här. Vikt och mått blir imorn oxå. När jag vaknar så är det det andra jag ska göra. :-) Hihi!

Men nu ska jag sova så jag orkar upp i tid imorn. Jag återkommer då...

Sov sött mina små stjärntroll!

Jag har tänkt så himla mycket idag och varit alldeles snurrig på alla tankar. Bland annat så trodde jag att jag hade stängt av datorn och därför inte kunde blogga förrän jag nu kom på att jag ju faktiskt inte alls hade stängt av. Hahaha! Snurr snurr snurr!!!

En sak som har grubblat på idag har varit varför jag stökar ner så förbaskat runt mig hela tiden. Nu behöver jag ju städa igen... suuuck! Jag lägger saker där jag står och tänker "det tar jag sen" och så blir det aldrig av utan det blir fler och fler grejer där som bara växer till en stor hög. Usch! Men jag vet inte om jag ska fixa med det imorn eller om jag ska ta och skriva av mig det som behöver ut i min riktiga dagbok. Eller om jag begraver näsan i en bok igen. Är inne på min andra bok för året nu, fast jag har ju läst dom förut. Men funderar på att börja på ytterligare en bok så jag har att byta med. Fast jag kan inte komma på vilken för jag har hur mycket böcker som helst som jag inte läst. Det är typ över 200 böcker i bokhyllan som jag inte läst. (jag vet antalet för jag skrev upp alla i ett block förut)

Varför vill man hela tiden så himla mycket? Men jag är inte kapabel till att tro på mig själv tillräckligt mycket för att kunna ta tag i allting som jag vill. Blir stressad och får mega-ångest och då klarar jag det ju ännu mindre. Jag undrar hur man gör för att klara av pressen på sig själv?

Jag vill göra allt jag kan för att komma in i en bra livsstil, men jag är samtidigt rädd för det. Jag vet inte vem jag är utan allt krångel. Det där lät fel, men jag har alltid haft massa krångel med kroppsuppfattning och tankar kring det och det är svårt att ändra på. Och jag är rädd för att ändra det eftersom jag inte vet vem jag är annars. Jag har ju blivit den jag är kring allt det där så ja... rörigt jag vet.

Jag tror inte att någon som inte haft nån form av ätstörning ens kan tänka sig hur svårt det är med mat då. Jag äter, det gör jag... men jag har ingen aning om hur mycket en normal person äter. Endera vräker jag i mig eller så äter jag alldeles för lite och det är ju inte bra vilket som.

Man måste försöka, men det är förbaskat svårt att börja med någonting. Jag är rädd för att jag inte ska lyckas, och då istället skiter jag i det, vilket verkligen INTE ger mig MÖJLIGHETEN att lyckas. Jag blir så förbaskat trött på det här!

Jag gör det för stort!!! Och egentligen är det inget som är stort, det är något som "alla" andra människor klarar galant utan att ens tänka på det. Hur svårt kan det vara att äta lite och ofta, utan att svälta sig själv?

Jag måste sluta planera så förbaskat mycket, jag kan inte ha ett späckat schema hela tiden för jag vet att jag inte orkar med. Men någonting måste jag ju kunna göra med mig själv? Att ägna några timmar i veckan åt att ta hand om sig själv. Hur svårt kan det vara? Jag har till och med svårt att ta hand om mig själv på andra plan oxå. Jag orkar liksom inte bry mig om saker och ting, men jag ska banne mig börja bry mig. Jag måste vakna ur den här koman jag befinner mig i. Jag måste låta livet gå före och sluta gömma mig för allting. Låta mig själv få utrymme i mitt eget liv. Jag måste inse att jag har ett värde, att jag är värd att få må bra precis som alla andra. Det är assvårt att ta in, jag försöker verkligen, men jag kan inte riktigt tro på det än. Men jag SKA tro på det, jag ska lära mig att tro på det!!!

Nu orkar jag inte rota mer i röran i skallen, så jag skriver nog mer om det här någon annan dag.