Det är ju svårt att bara välja en. Finns ju hur många som helst som jag tycker om. Älskar att läsa Poesi även om jag gör det alltför lite nu för tiden.

Jag gillar ju Karin Boye, Gustav Fröding, Nils Ferlin, men oxå nyare som Bruno K Öijer (är det K i mitten?), Lukas Moodysson, Marcus Birro (ibland). Sen även sådana som liksom inte är världskända direkt. Lokala poeter som gett ut böcker och så.

Så det är svårt att välja en enda...

Sen om man räknar tex folk som skriver musik och sådär så är ju Lars Winnerbäck lugnt min absoluta favorit. Man hittar alltid någonting i hans låtar som man känner igen sig i och som liksom passar in i ens liv.

(Lånad av www.nwt.se)

Imorn är det dags för vårmarknad igen. Ska bli kul att träffa vännerna igen! :-D Men jag har inte råd att köpa en enda pinal på marknaden, men det gör inget för jag brukar mest köpa skräp iaf. Haha!

Tycker om att gå på stan när det är så mycket människor ute, även fast det inte är  lika mycket nu som på höstmarknaden. Dock kommer jag nog missa cruisingen (stavas det så?) som jag antar är imorn på morgonen, för då har jag nog inte kommit upp än. :-P Men det återstår att se. Hihi!

Nej nu blir det sängen med en bok innan jag ska stänga mina två blå!

Pöss på er!

Alltså jag har världens underbaraste vänner som känns som dom står mig väldigt nära nu! Meeen, det skulle inte skada med några fler! Jag träffar inte mitt gäng så ofta eftersom dom flesta av dom inte finns här i stan och plus att alla av dom har så mycket som dom ska göra.

Så jag har verkligen börjat längta efter massa nya vänner! (eller gamla som man återupptar kontakten med) Tidigare har jag ju mest stängt in mig eftersom jag haft depressioner osv och varit lite osocial totalt sådär. Fast nu börjar jag närma mig mitt gamla jag, jag är på väg mot livet och jag skulle så gärna vilja ha kul! Uppleva allt det som jag liksom hållit mig undan från! Jag vill verkligen leva!

Funderar på bästa sättet att börja umgås med folk, hitta vänner igen. Är ju sällan ute nu så jag lär ju inte känna några folk.

Man kanske ska träffa folk som man ändå är vän med på FB? Det vore ju lättast för dom lär man ju känns lite grann iaf. Och då går det ju att bygga vidare på det liksom. :-)

Jag längtar efter att få vara social med människor!!!! :-D

Jag kan erkänna att jag inte har följt hela historien om Ola Lindholm, men jag tvivlade redan när jag fick höra talas om det. Kanske har jag för höga tankar om folk men av vana så litar jag typ ALDRIG på vad expressen skriver. Deras sätt att få fram sina storys är att dom går över lik, och därför köper jag det inte.

Sen när jag läste den här bloggen (olas egna uttalande) så blev jag uppriktigt förbannad över hur han har blivit behandlad! Jag har aldrig gillat skvallerpress, men vi har ändå haft en någorlunda lugn sådan om man jämför med andra länder osv. Men nu har tydligen Sveriges gamar oxå hostat upp sig några hack.

Vad är det som berättigar tidningar som expressen att verkligen jaga en person för att få hans kommentar när han så uppenbart INTE VILL ge sin egen bild av storyn? Jag tycker att det är dom som borde dömas INTE Ola!

Hela skiten har ju gått fel till och jag tycker att ALLA inblandade borde få någon slags utredning, för det får inte gå till såhär!

Jag håller helt och hållet på Ola!

(bilden är lånad på www.svt.se )

Det är Mikael Niemi... Jag förstår ingenting av vad han skriver, jag blir uttråkad bara jag ser utsidan på hans böcker. Nej, ingen höjdare. Han kan säkert vara bra, men jag har inte fastnat för hans stil.. jag förstår helt enkelt inte.

Sitter och kollar på Du är vad du äter (precis som vanligt på torsdagar) och jag blir lika peppad varje gång. Är så mycket av varje person som är med som faktiskt stämmer in på mig. Jag är lite rädd för mitt eget mående (alltså i kroppen, inte psyket) och jag är rädd för att jag ska bli större. Jag är rädd för vad som händer när man väger såhär mycket. Och jag vet att det finns många som väger mer än mig och som mår bra, men jag kan bara utgår från mig och min kropp mår verkligen inte bra.

Om en vecka (när jag är lite rikare) så kommer jag att börja ändra på matvanor osv. Och börja med promenader troligen. Det kommer hända något då iaf, för nu har jag vaknat inuti och jag vet vad det är som skrämmer mig och jag är redo att ta tag i det så jag får ordning på mitt liv. Jag har satt ett långsiktigt mål, fast det kommer lite senare i ett eget inlägg. Sen om jag når målet innan utsatt datum så är det ju bara en megabonus. :-)

Mår riktigt bra idag, trots skallebank och att jag är lite seg i övrigt. Har ingen anledning för varför jag mår så bra, jag bara gör det. Men jag är väldigt nöjd med att det är så!

Däremot har jag tröttnat en hel del på bloggandet. Jag har inget nytt att berätta, jag vet inte hur mycket jag VILL dela med folk osv. Så det kommer bara komma in inlägg nån gång då och då, ungefär som det varit nu. Kanske blir det mer om kanske en vecka, men det märks.. Jag tror jag kan ha lite mer att prata om då iaf.

Enda jag har gjort idag förutom att slappa är att jag gick till bibblan och var där några timmar sådär. Hämtade hem lite böcker, men ja.. det var ju intressant att veta...

Äh jag orkar inte blogga!!!

Det är två figurer som jag känner mig lik... fast dom figurerna är varandras typ totala motsatser.

Det finns en karaktär i en kristen bok som heter "Lilla Mycket-Rädd" och det är ju jag upp i dagen. Jag är ju oftast rädd för allting, men egentligen är jag inte sån. Dom som KÄNNER mig från förr tex innan allting blev totalt kaos så vet dom att jag inte var rädd för saker för jag ville ta mig fan visa alla att jag kunde.

Så inom mig kan man säga att det finns en Pippi Långstrump. Det finns en tjej som tror på sig själv, som vill följa sitt hjärta, hitta på bus, och ser saker på ett positivt vis. Det är jag inuti... men ja, Lilla Mycket-Rädd har tagit över Pippi Långstrump just nu och det är jag lite sur på.. :-P Men jag ska rädda Pippi! Jag ska släppa henne fri! :-D