Jag vet inte om jag kommer på tio saker... nåt kanske ni redan vet och sådär. Men jag ger det ett försök iaf.

1. Jag är livrädd för grävskopor/plogar/skogsmaskiner!!! (det här vet jag att ni redan vet... Men det är en enorm skräck i min kropp när jag märker att det kommer en plog på vägen om jag är ute och går.

2. Okej jag avslöjar min största dröm. Det är att få vara författare. (jag har ju gett ut en bok och så, men jag skulle vilja göra det massor!!!)

3. Mitt drömyrke just nu är att bli dietist.

4. Jag skriver listor på allting, långa, korta, onödiga, nödvändiga, roliga... ja helt enkelt listor på allting som behöver funderas över. Eller som behöver göras, som jag drömmer om.. ja ni fattar.

5. Jag tror inte på spöken för fem öre, men älskar att se på program om övernaturliga saker och kommentera vad värdelöst det är. Hahaha!

6. Jag tittar gärna på tv utan ljud. Jobbigt med för mycket ljud runt mig.

7. När jag blir övertrött så blir jag galen, och flyger omkring, fnittrar och har massa konstiga ljud för mig och ibland pratar jag med mig själv. :-P

8. Min tro är mest åt det kristna hållet, men om man kollar på hur jag egentligen tror så har jag skapat mig lite med bitar från alla stora religioner. :-) Jag är ganska öppen för saker när det kommer till det. Som tex så tror jag att man kan ha flera liv, att det finns änglar, att vi är skapade av Gud, att man kan tyda drömmar och få ut mycket av det. Jag tror inte att en religion är mer värd eller mer rätt än någon annan. Jag tror på fred, inte krig... absolut inte krig i Guds namn. Jag tror att det andliga är så mycket större än vi förstår. Jag tror på andeväsen, men INTE spöken. För mig två helt olika saker. :-D

9. Jag har varit väldigt kreativ förr, men nu sitter det mest i min skalle. Jag har hundra olika idéer och funderingar. Saker jag vill göra, sjunga, måla, skriva... men som liksom inte kommit längre än som tanke. Så jag är kreativ tänkare.

10. Jag tror att alla vet det här, men jag är en enorm känslomänniska. Och jag både älskar och hatar det! Har fått höra mer än en gång att jag har en konstnärs-själ. Var länge avstängd, men nu är kanalerna öppna igen. Skratt, gråt, ilska... det bubblar upp enormt fort. Småsaker kan få mig överlycklig. Jag känner passionerat för så mycket saker, men jag vågar inte visa det utåt än. Jag skulle så gärna vilja uttrycka allt det där galna som finns inuti mig!!! Jag är väldigt mycket "flumm" (mycket mer än vad folk har anat faktiskt) Men jag gömmer mig i mina mjukisar. Måste göra något åt det tror jag. Jag vill vara mig själv!! ;-)

Ja där har ni en del saker, som ja, ni säkert redan vet som sagt. Men det blev mer än jag hade tänkt. Mer än jag brukar erkänna om mig själv. :-D

Jag har ett syskon, min storebror. Men jag tvivlar på att han vill vara med här. Så därför nämner jag honom bara. :-)

Han är världens bästa och jag är glad att han finns!

Det här är ju svårt för jag läser ju typ 200 bloggar om dagen. :-P

Men jag har alla sparade i bloglovin så just nu vet jag faktiskt inte adresserna till de olika sidorna så jag helt enkelt struntar i den här delen av listan. :-)

Min tro har varit väldigt svängande ganska länge. Jag vet delvis vad jag tror, eller egentligen är jag ganska säker på vad jag tror. Det är bara att jag varit så himla rädd för vad andra ska tro om mig om jag berättar om min tro.

Jag är kristen! Jag tror på Jesus, MEN... jag hänger inte så mycket upp mig på småfrågorna som många gör, utan jag ser kärleken. :-)

Och bara för att jag är kristen så betyder inte det att jag är blåst eller helt enkelt dum i huvudet (vilket jag fått kommentarer på förut) Jag är en vanlig människa precis som alla andra. Inte mer värd men heller inte mindre värd. Jag står inte över någon, jag är precis som vem som helst. Jag svär ibland, och jag tycker själv inte det är det bästa. Men jag tror inte att Gud älskar mig mindre för det. Jag ljuger nån gång ibland, men jag gör det inte om allvarliga saker, utan mer som vita lögner som kommer ibland utan att jag tänker på det. :-) Jag tror inte att jag är mindre älskad ändå.

Jag försöker att lära mig att se på människor på ett annat sätt än jag gjort förr. Jag hade alltid lätt att döma folk förr, att hata människor utan anledning. Men jag jobbar på det. Jag försöker att se att alla människor är lika värda, även om man inte kan älska alla lika högt. :-D

Och jag lever som vanligt, det är inget konstigt. Jag ät kristen men helt normal... eller åtminstone är det inte det här som gör mig lite udda. ;-P

Favoritsaker, det finns ju så himla mycket som är ens favoritsaker. Jag kan inte klara mig utan datorn, mobilen... (speciellt om jag får min nya under veckan ;-P )

Annars vet jag inte. Saker är ju liksom inte det viktigaste i livet egentligen.

Men men...

dagboken är ganska viktig oxå iofs. Jag behöver få skriva. :-)

Vänner är det bästa som finns och jag har väldigt bra sådana. Iaf dom flesta. :-D Jag har inte jättemånga som är sådär nära, men dom som är det är guld värda.

Sen har man ju vänner som man umgås med som är typ mer bekanta och så. Roliga men man berättar inte direkt nåt djupare för dom.

Jag har två vänner som jag räknar som mina absolut bästa vänner, och det är en kille och en tjej. Men jag tänker inte sätta ut namnet på dom. :-)

Jag vet allvarligt inte hur jag hade överlevt utan alla mina vänner, både nära och lite mer bekanta vänner. Dom har gjort så himla mycket för mig så jag kan inte ens beskriva det.

Alla mina vänner är som diamanter!!! Löööv!!!

Om det här var min sista dag... så skulle jag umgås så mycket jag bara kunde med dom jag älskar. Jag skulle sjunga högt och falskt bland folk utan att bry mig. Skriva utan att skämmas över det som kommer ut. Jag skulle försöka att se det vackra i det som var kvar och jag skulle köpa nånting som ett minne till dom som står mig nära. Något som dom kan minnas mig för när dom ser det. :-)

Jag skulle säga till en person att han är vacker och ge honom en puss på munnen trots att jag vet att det snart är över igen. :-)

Det tror jag att jag skulle göra! :-D  

Kärlek för mig...

det är nog när man kan vara tillsammans med någon (alltså umgås, måste inte vara ett förhållande) och kunna vara sig själv helt igenom och den vännen gillar en ändå.

Kärlek för mig är när jag tänker på min familj och blir varm i hjärtat. Att jag blir superglad varje gång jag ser dom och att med dom är jag trygg och säker.

Kärlek för mig är när man hittat den som man kan sitta tyst med i evigheter utan att det känns jobbigt och han/hon vet precis vad jag i min tystnad har sagt.

Kärlek för mig är att älska sig själv som man är, att se sig i spegeln och våga älska det som syns där, trots skavanker och fel.

Det är en liten del av vad kärlek är... för mig. Men det ryms så himla mycket i ordet kärlek så jag skulle aldrig kunna formulera det här. :-)